skip to Main Content
070-780 77 80 yogamedmika@gmail.com

Nu har vi ägnat några veckor åt att lära känna vår självklara och lättillgängliga medvetenhet, närvaron som finns oss så nära och så naturligt att vi kanske gått hela livet och inte noterat den medvetet. Men vi har ändå känt närvaron av det där inom oss som drar oss till sig, som får saker att naturligt falla på plats, som gör att vi bara vet när vi är på rätt väg eller inte, som får oss att längta efter något mer än det rent fysiska osv. Intuition eller magkänsla, flow, att allt bara stämmer, man är i total balans…

Samtidigt som vi har hela den här fria, öppna, mottagliga, ickedömande och transparenta närvaron som vårt sanna jag, så har vi också ett jag som är starkt förknippat och identifierat med det som vi tänker oss att kroppen gör och det som sinnet tycker och säger genom tankar och bilder.

Mer än bara kropp

Jag vill den här terminen inspirera dig till att utforska det som vi kommer i kontakt med i våra liv utifrån ett lite annorlunda perspektiv än det vi kanske är vana vid. Jag tror att vi alla har vant oss vid begreppet kropp och själ, att vi har hela det här livet som till största delen kretsar kring kroppen – äta, motionera, duscha, sova, aktivera den, försörja oss, möta andra människor, konflikter, upplevelser, åsikter, drömmar osv – och sedan har vi den här lite mer perifera delen som vi kallar vår själ. Där ryms saker som intuition, meningsfullhet, kärlek, att vara närvarande (men jag tror också att det är vanligt att man förknippar det här med att vara närvarande med kroppen och/eller sinnet), att se det vackra i saker, medmänsklighet, att känna frid, meditera och yoga osv. Den delen har en mer eller mindre stor plats hos oss och jag tänker mig att för vissa av oss är det svårare att passa in den delen i våra aktivitetsfyllda liv. Den kommer lite på sidan av. Som en bonus kanske. När vi har tid.

I våras, när vi pratade mycket kring energisystemet, så öppnade det kanske upp för förnimmelsen av något större inom dig, att den här osynliga delen av oss egentligen har en ganska stor ”plats” i vår existens.

Viljan till något annat än det som är

När vi nu öppnar oss för det här med vår närvaro och medvetande, så börjar vi kanske rubba den här illusoriska stabiliteten som vi gett vårt fysiska jag. Det jag ser hos oss människor, inklusive mig själv, är att vi mer eller mindre har en ganska stark önskan om att ha saker på ett visst sätt, där vi är lite flexibla i exakt hur det blir. När vi vill ha det på ett visst sätt och ändå är lite flexibla med hur vi ska få det på det sättet…, det är det vi i de allra flesta fall menar när vi säger att vi som människor är öppna av oss. Vårt medvetande däremot är helt öppet gentemot vad helst som uppstår i vår livsupplevelse. Precis så som det är.

Det verkar som att vi genom att bestämma hur saker borde vara får en känsla av kontroll över… jag vet faktiskt inte vad det är vi vill kontrollera, skeendena kanske. Vi kopplar i alla fall ihop känslan av kontroll med trygghet. Det här ligger ganska långt ifrån vårt sanna jag och vad som egentligen i realiteten är möjligt. Det bidrar i stället till att vi blir spända, retliga och oflexibla och att vi vill ha saker på ett annat sätt än det är just nu. Det är precis det som är själva drivkraften för det separerade självet som vi kommer att komma in på kommande veckor; att avvisa situationen eller personen som den visar sig för oss just nu och genom det önska oss att ha det på ett annat sätt i stället.

Det här är inte vårt sanna jag. Det betyder heller inte att vi inte förändrar saker som vi upplever som destruktiva, negativa och inte uppfattas som hälsosamma för oss. Däremot så tar vi, genom vår öppna, fria, ickedömande närvaro, emot det som vi råkar befinna oss i motståndslöst och låter obehaget upplevas genom oss öppet, fritt och ickedömande. Som de flesta av oss troligen gör i dag när vi sätter oss emot det som är är att vi klagar på det, sätter många ord på det som är, men är avstängda från upplevelsen av det. Och det är faktiskt själva upplevelsen av det som är så som det är som är det som gör oss fria från det obekväma.

När vi tänker, pratar, dömer, sätter oss emot det som är så förstärker vi och behåller obehaget långt mycket längre än när vi bara tar emot det motståndslöst i själva upplevelsen av det. Vi kommunicerar och löser problem vartefter de uppstår, men vi bestämmer inte över vad andra ska fatta för beslut i det som är helt och hållet vår upplevelse av situationen eller personen. Vi tar helt enkelt eget ansvar över det vi reagerar på. Och lösningar på problem finns det många av!

Motstridigheter

Utifrån det jag lär ut i höst, så kan vi uppleva att vi har två delar av oss själva. Vi kommer nästa vecka att komma in på just detta med två själv, där det själv som de flesta av oss ännu kallar sitt jag har med det separerade självet och identiteten med kroppen och sinnet att göra.

Det vi gått igenom fram till nu de här veckorna har varit det jag hänvisar till som vårt sanna jag, vår inre natur, vårt medvetande. Vi har fått utforska grunden för den här naturliga närvaron som finns i allt vi gör genom upplevelsen av det som är så som det är. Om du lagt lite tid på att utforska det här i dig så har du säkert märkt hur snabbt framför allt sinnet lägger sig i upplevelsen av det som är med att ha en tanke om det.

Efter att i veckan som varit ha försökt uppleva det som kommer i din väg helt motståndslöst så ska du den här veckan få titta lite på motsatsen, alltså motståndet till det som är. Det har helt och hållet med det separerade självet och inte det minsta med vårt sanna jag att göra. De två stora drivkrafterna för det separerade självet är ju det här avvisandet av det som är, vilket innebär att man ”inte tycker om det som händer” och därför ”vill att något annat än det som händer ska hända i stället”. Det här är två sidor av ett och samma mynt.

Den här veckan torde vara ganska enkel om du upplever någon form av spänning i kroppen eller i det som händer omkring dig och du ska verkligen få ”go all in” i att få uppleva motståndet i dig. Vet om att jag inte har mött en enda människa på min väg som aldrig velat ha det som är på något annat sätt någon gång. Jag menar bara att vi är i gott sällskap allihop!

Vi tar en övning.

Veckans övning

Passande nog är övningen en liten tuffing så att du lätt och ganska snabbt kommer att dra igång motståndet inom dig.

 

  • Ligg på rygg
  • Om du är lite svag i mag- och ryggmusklerna, lägg in händerna under rumpan så att du hjälper länden att räta ut sig
  • Korsa benen nere vid anklarna
  • Andas in och lyft benen i 90 grader
  • Andas ut och sänk dem med kontroll mot golvet igen (de ska inte dunsa ner)

Om du är tränad gör du den här med lite tempo och håller tempot i 3 min. Är du mindre tränad så tar du ett lite långsammare tempo, men håller fortfarande en rytm i 3 min. Är du svag i dessa muskler (mage/rygg), så gör du dem i eget tempo utan rytm i 2 min. Gör varje dag denna vecka.

Den här veckan behöver du inte möta något med motståndslöshet, öppenhet eller acceptans. Undersök i stället drivkraften genom dig att vilja ha det på något annat sätt än det som är när det börjar bli jobbigt i övningen (och sedan i situationerna och mötena i din vardag). Utforska vilka strategier du använder för att göra en förändring av det som är (jobbigt). Lägger du på ord för att göra känslan bättre, alltså försöker du peppa dig själv? Eller spär du på det jobbiga med tankar om att du är svag och därför kanske får en god anledning att avsluta övningen tidigare än du föresatt dig? Eller lägger du in tankar om att du borde vara starkare och genom det önskar dig något som inte är fallet just nu ifall du är svag?

Möt allt detta och verkligen undersök hur motståndet upplevs inom och genom dig (utan ord, bara rent upplevande). Ord förändrar inte det faktum att vad helst du är med om så är det fortfarande en upplevelse. Undersök också hur du hjälper till att öka motståndet med tankarna, tolkningen av sensationerna som det jobbiga bidrar till, eventuella känslor…

Om du varit öppen för det här med motståndslösheten och har en vilja att öppna dig mer för att ta emot nuet så som det är, så kommer du att upptäcka att när du möter motståndet, upplever det genom dig, så går du faktiskt in i det motståndslösa, öppna, fria och ickedömande. Bara du släpper tankarna om det som är och upplever ;-)

Inför veckan

Den här veckan undersöker vi vårt motstånd till det som är. Det kan handla om vädret, om kollegan som är negativ, pratar för mycket, gör saker på ett sätt som du inte tycker är det bästa. Det kan handla om ett möte som inte blev som du ville. Att företagsledningen inte gör som du tycker. Att du inte känner dig sedd, hörd eller uppskattad. Att din partner inte gör som du vill. Att någon annan relation inte ”beter sig” på ett sätt som du vill. Att din kropp värker. Att du saknar lust. Att du är trött. Att du är irriterad. Att du äter på ett visst sätt.

Och sömnen, den är en riktigt bra träningspartner om du har lite sömnproblem. Om du inte kan somna, upplev stressen, tankarna, sensationerna, verkligen ta dig en ”titt” på dem. Upplev motståndet du sätter upp mot det som är (att du inte kan somna) och stanna i det, tillåt dig själv att gå helt in i dem och verkligen känn på dem. Du kan, om du vill jobba med det här kring sömnen, skriva ner varje tanke som har med sömn att göra som övning denna vecka.

Det här gäller också när du är positiv till det som händer, känn där hur motståndet till att släppa taget om det härliga, fina, vackra infinner sig, eller hur du genast letar efter mer av det i det du ska göra. Hur du vill att något ska vara bättre än det är och hur fången du blir av det. Hur mycket du söker efter och planerar in det som ska ge glädje, njutning och roligheter och i och med det tar avstånd från det som är just nu.

Och jag hoppas att du förstår att syftet med detta så klart inte är att du inte ska få uppleva glädje, roligheter och skoj i ditt liv. Men grejen är att det är vad vi är hela tiden i vårt sanna jag. Därifrån behöver vi aldrig jaga eller hålla fast vid något och bli spända över det. Det beror på att det är själva upplevandet av det som är så som det är som är glädjen, kärleken, friden. Det förstår inte det separerade självet, vilket vi kommer in på härnäst. Men för nu, bara se den här dynamiken av att vilja bli av med och/eller att vilja hålla fast vid och upplev därifrån den här veckan.

Verkligen känn motståndet i det stora och i det lilla den här veckan. Minsta klagan är ett motstånd till det som är och det lilla klagomålet har precis samma effekt som det stora.

Det går med lite öppenhet ganska lätt, alltså motståndslöst, att hitta saker som du gör motstånd till denna vecka. Går du in för det, alltså tillåter dig att uppleva det obekväma i det du gör motstånd till, alltså känna sensationen, känslan, uppleva tanken kring det, så kommer du faktiskt att landa i motståndslösheten och genom det tillåtandet av det som är så som det är.

Sat Nam!

This Post Has 0 Comments

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Back To Top