Hösten 2017 - Medveten Närvaro

Rymden i rummet

Jag har velat ge dig de här veckorna av eget utforskande av dig själv: din medvetenhet, ditt separerade själv, tiden, reaktioner, sensationer, känslor… allt vad ett liv innehåller så att du skulle få bekanta dig med och själv upptäcka lite olika kvaliteter av den du är och det gärna också bortom de ord du använder om dig själv. Vi har fått lära oss lite om och förhoppningsvis har du också själv funnit på och kunnat utveckla den här delen av dig själv som ligger där lite i bakgrunden av din tillvaro och förbinder dig med ditt liv. Det som vi fått lära känna som vårt medvetande.

Du är inte dina ord

Det här blir det sista inlägget i den här serien om vårt medvetande. Det kommer att beskriva vårt medvetande på ett väldigt tydligt sätt och gör det lättare att förstå en kvalitet i oss själva som jag inte tror att vi är så förbundna med, trots att det är just vårt medvetande det handlar om.

Så, allt du har lärt dig hittills har varit till för att du ska ha fått en förståelse för att det inte är orden som är ditt liv. Att det inte är orden om saker och dig själv som skapar dig eller tillvaron. Och kunskapen om att det som orden för med sig blir till sensationer och känslor som upplevs i kroppen. Men sedan, när du går de här sensationerna, tankarna och känslorna riktigt nära, när du nyfiket börjar undersöka dem, så försvinner de och blir till ingenting. Och tänk, fast tankar, sensationer och känslor inte längre dominerar upplevelsen, så finns du kvar!

Alltså är du inte dina tankar, dina känslor eller dina sensationer. Wow!

Kvaliteten på rymden i rummet

Om du tänker dig rymden i ett rum… Rummet kan ha ett bord och stolar, lite växter, någon hylla, soffa, tv, några personer som sitter i någon av möblerna. Rymden i rummet är densamma oavsett vad personerna i rummet gör. De kan flytta runt möbler, gräla, älska, titta på tv, vara tysta eller prata… det spelar inte rymden i rummet någon roll och det förändrar inte kvaliteten på rymden i rummet. Det blir inte mer eller mindre rymd i rummet för att någon kommer in i eller går ut ur det.

Rymden i rummet ändrar sig inte för att någon grälar. Den dömer inte grälet och antar taggiga kanter. Rymden i rummet tar inte parti för någon av parterna. Eller, om någon är ledsen, det ändrar inte heller på rymden i rummet. Den blir inte mjukare eller mer trösterik. Den finns där, oföränderlig, vare sig välkomnande eller ogästvänlig, vare sig god eller ond, vare sig partisk eller opartisk – öppen, välkomnande i det att den inte dömer eller förkastar någon eller någonting, ickedömande. Dagen därute övergår till natt och rymden i rummet förblir densamma.

Och, rymden i rummet har ingen tanke om vad som nu ska hända i rummet. Den tar emot det som sker exakt när det sker utan motstånd. Den har ingen plan över att om en viss person kommer in i rummet så ska den vara och säga något speciellt. Den har inte kvar gårdagens oförrätter som skedde i rummet och står nu vakande och misstänksam, beredd att attackera eller gå i försvar inför det som kan tänkas hända i rummet i dag.

Den har heller ingen åsikt om hur rummet ser ut. Ett vackert möblerat rum har inte mer värde för rymden i rummet än vad en sjabbig knarkarkvart har. Rymden i rummet blir inte förpestad av någonting som uppstår i rummet. Rymden i rummet smajlar inte upp sig när en viss typ av person kommer in i rummet och vänder inte ryggen åt någon annan typ av person som kommer in där. Vem som än går in i rummet är välkomnad i det att det inte finns något motstånd mot att den kommer in i rummet.

Och slutligen, rymden i mitt rum är inte mer utvecklad än rymden i ditt rum. Ser du hur rent absurt det ens skulle vara att påstå det? Om vi föreställer oss att vi är i ett och samma hus från födsel till bortgång, rymden i rummet var inte mindre utvecklat när vi var små än när vi till sist lämnar vår kropp. Den var densamma hela livet och fortsätter att vara det oavsett vem eller vad som vistas i rummet.

Det är det här som är kvaliteten på vad vårt medvetande är.

Kärlek

Kärlek är precis det som rymden i rummet visar oss. Det är att tillåta det öppna, det fria, det glada, det nyfikna, det ickedömande och det genomskinliga i oss att få komma fram i förgrunden i s f att stilla hålla till bakom allt vi gör. Jag berättade för Mimmi och Therese i klassen förra måndagen om vår hund Ozzi. När han vill ha uppmärksamhet går han och tar något som han vet att han inte får ta. Vi kan vara inne i något annat, men efter några varv från Ozzi som kråmar sig fram och tillbaka så vet vi nu att han har tagit något som han vet att han inte får ha.

Grejen är att han skulle ha kunnat gå undan och bita sönder den där saken och sedan skämts för att han gjort något han visste att han inte fick, men i stället går han omkring och vill göra oss uppmärksamma på att han nu har något som han inte får och vad ska vi göra åt det? Han är förväntansfull inför vad som ska hända. Så uppspelt att han inte kan hålla sig stilla. Så öppen och så glad inför vad som ska hända. Ibland blir jag irriterad och tar bryskt ifrån honom det han har i munnen. Ibland blir det lek. Ibland går vi ut. Ibland blir det mys och gos. Oavsett vad så tycker han att det är spännande. Han är öppen för vad än det ska bli. Om det blev så att jag var irriterad så ok då var det inte läge, han går och lägger sig igen. Men ingen är gladare än han om det blir något av det andra.

Och precis så här är vårt medvetande också! Inte gör det något om det inte blir precis så som det separerade självet tänkt sig. Då anpassar sig medvetandet till det som blev och tar emot det lika nyfiket och glatt som om det hade varit något trevligare som hände.

Är det inte härligt att veta att det här är del av dig? Att det t o m är så som vi är i vår stabila grund? Och att det enda vi behöver göra är att bjuda in det här öppna, fria, ickedömande i upplevelsen av varje liten sensation, tanke och upplevelse som uppstår i oss. Vi behöver inte ens några specifika omständigheter, här och nu är det perfekta utgångsläget. Vare sig vi har kaotiska känslor och tankar inom oss eller om allt är avstängt eller oroligt eller glatt. Vi tar det med en övning.

Övning

Återigen är det bra att få igång lite rörelse i kroppen så att vi lockar fram någon form av reaktion. Den här veckan blir det med pulsträning.

Ställ dig på någon yta, inne eller gärna ute. Ta på dig en bh för att göra det bekvämt för eventuell byst. Börja jogga på stället så att du lyfter knäna högt. Det kan tänkas bli så att du har reaktioner inom dig redan innan du börjar. Jag har ont i knäna. Jag har ingen kondition. Jag är tjock. Nej, det är jobbigt. Gör det i alla fall! Låt det dallra och kännas. Låt det vara obekvämt. Var i stället nyfiken på vad ordet tjock har för sensation i kroppen. Vad är dallrandet av fläsket utan tanken om det? Hur skulle ditt medvetande, i form av rymden i rummet, ta emot joggandet på stället oavsett sensationer? Jo, just det, helt öppet, ickedömande, fritt, nyfiket, glatt och oförfärat! Och det är precis det som är din uppgift den här veckan.

Gör i 3 minuter oavsett konditionsnivå. Ställ timern på 3 min och så har du den tiden till att krångla, njuta, jogga, vila etc. Du har ramen i form av tiden, var nyfiken på vad innehållet blir, sekund för sekund. Ord ger sensationer, inget annat, de är inga sanningar, bara ord som ger sensationer av något slag.

Inför veckan

Vi är precis som rymden i rummet. Återkom till den känslan av dig själv ofta den här veckan. Jag uppmuntrar dig att sätta en timer en gång i timmen och bjud in det här fria, öppna, nyfikna tillståndet som är ditt sanna jag varje dag den här veckan. Jogga på stället (eller ta en vanlig joggingrunda) varje dag den här veckan och upplev förändringarna som sker genom det varje dag.

Tack för att du varit med de här veckorna! Informationen finns kvar och du kan när som helst gå tillbaka och ta till dig det som står när du behöver komma tillbaka till din kraft och din glädje.

Sat Nam!