Hösten 2017 - Medveten Närvaro

Det separerade självet

För att följa upp det vi kom in på förra veckan så tänkte jag beröra det här med det separerade självet kontra vår medvetenhet lite djupare. Eftersom du under terminen fått många möjligheter att träna på det här med att öppna upp för din naturliga närvaro i bakgrunden, så se om du kan ta emot det du läser öppet och nyfiket. En sak till bör nämnas, det här handlar inte om en tankeprocess. Jag kan bara förmedla informationen genom ord, men informationen är till för eventuell igenkänning och sedan skiftar vi fokus från det mentala till det naturligt närvarande, öppna och ickedömande. Du får en guide till det lite längre ner. Först lite information om vårt separerade själv.

Vårt ”jag”

Jag nämnde i det förra blogginlägget att det separerade självet är det själv som enbart är förknippat med kroppen och sinnet, och som på senare år också har accepterat att det finns något som kallas en själ i existensen. Det separerade självet ser själen som en fördelaktig accessoar till sig självt. Det ger intrycket av substans och genom den kan det separerade självet ”sträcka sig” ända in i evigheten och obundenheten.

Det separerade självet identifierar sig med det kroppen gör, säger och känner. Starka åsikter gör att det separerade självet känner sig tryggt. Likaså starka känslor. Konflikter, sorger, klagan, men också eufori, förälskelse, längtan – detta gör att det separerade självet känner sig levande och starkt. Och likaväl att starkt identifiera sig som si eller så som person; att vara stark, glad, hjälpsam, god, rättfram osv, osv. Tar vi bort de attribut vi säger om oss själva och börjar prata om det neutrala så brukar det separerade självet bli obekvämt och säga saker som att ”gud, vad livet blir tråkigt då!” och ”vadå, ska inte jag få känna eller tycka något nu, eller?”. Varför det separerade självet så ofta attraheras av och attraherar negativt influerade upplevelser är för att de verkar gå att ta på, alltså har ett slags ”stabilitet”, något som egot (det separerade självet) hela tiden söker efter.

Att vi är spända, rastlösa, otåliga, stressade, utmattade, har hög standard… beror på att det separerade självet stretar emot livet och vill få in det på det sätt som det valt är det rätta. Vi har då inte den inre känslan av trygghet för att ta emot livet så som det är. Sinnet går i reaktion på det våra sinnen plockar upp och serverar oss genast med tankar som spär på känslorna och sensationerna i kroppen. Det som blir så tokigt i detta är att det separerade självet också gärna vill påverka och få andra kroppar att göra som det säger. För om andra gör det som vi (ofta) omedvetet bestämt är det rätta sättet att bete sig på, så inger det en känsla av att vi skulle vara trygga. Det finns många inbillade faror i att ta emot livet som det är i detta exakta nu för det separerade självet. I det behöver det känna att det är i kontroll.

Vi vill att andra kroppar ska vara mer positiva, mindre negativa. Då får vi en bättre värld. Vi vill att andra kroppar ska bemöta oss på ett visst sätt, då skulle kärlek råda. Att de inte gör det är ofta det som uppfattas är felet med arbetsplatsen, sin partner eller den och den personen. Om de bara kunde sluta kriga där borta, då skulle vi ha fred på jorden.

Precis som att alla människors medvetande finns tillgängligt och alltid är närvarande, så har vi alla ett separerat själv. Vi söker alla efter lyckan och en lättnad från det som vi upplever skaver i våra liv.

Kroppen

I motsats till medvetandet, så angår allting som händer i kroppen det separerade självet. Det som utspelar sig i känslorna, tankarna, bilderna och sensationerna tar helt över det separerade självet och det lägger sig i och vill ändra på det mesta i livet som inte är njutning och välbehag. När det hittar något som ger njutning vill det ha det jämt och blir avvisande mot det som är så som det är om det inte är tillfredsställande. Då sätter jakten och sökandet igång. Efter det som återigen ska ge de där sköna känslorna och tankarna i kroppen och sinnet. Eftersom det i det här bara handlar om att skapa njutningsfulla och glada sensationer så finns det inget beständigt i det. Och den här obeständigheten gör det separerade självet rädd, spänt, nervöst, oroligt, kontrollerande… En sensation kan aldrig vara någon längre tid. Den skiftar hela tiden karaktär och går med mycket enkla medel över i motsatsen till det sköna och behagliga. Och det är helt omöjligt att hålla en och samma tanke någon längre tid.

Lyckan för det separerade självet finns alltid utanför sig självt. Det är därför vi har den galna idén att det är någon annan som ska fylla oss, bekräfta oss, göra oss lyckliga och hela. När så någon inte fyller det där hos oss så blir vi besvikna och anklagande, bittra, ledsna, arga, känner oss svikna.

Medvetandet, vårt sanna jag, vet inte vad lidande är eftersom det alltid säger ja till det som är. Det separerade självet säger ofta nej till det som är. Att döva oss själva med mat, alkohol, nöjen av alla de slag, sex, relationer, bekräftelse, kontroll i s f att ha ett skönt bara vara i det som är så som det är, det är att säga nej till det som är.

Är det då inte skönt att veta att lyckan inte finns i en middag, skönt sex, att bli bekräftad av någon annan, få ett jobb, ha en frisk kropp… De har ingenting med lycka att göra. Det som det separerade självet kallar lycka är bara en skön sensation i kroppen och en trevlig tanke i sinnet, alltså en lättnad från den ständiga jakten på, och sedan när vi funnit detta något som ger oss glada sensationer i kroppen, fasthållandet och desperationen i att behålla det. Tills vi måste iväg och söka på nytt. Eftersom sensationer, känslor och tankar som sagt inte håller särskilt länge.

För att inte gå under av besvikelse så säger vi att ”livet vore bra tråkigt om vi var lyckliga hela tiden” eller att ”vi inte skulle uppskatta lyckan om vi var det hela tiden”. Det här är påhitt från det separerade självet för att vi inte ska söka oss vidare bortom det. För finns det något som det separerade självet är rädd för så är det att försvinna (att inte bli sedd eller noterad) eller att dö.

En väg igenom

Det som alltid är närvarande bakom varje upplevelse vi har är vårt medvetande. När jag som medvetande upplever sensationer eller känslor som uppstår i kroppen (jag vet ju om att de känns), så är jag samtidigt medveten om att jag upplever dem. Att ta emot det som är så som det är i vårt liv behöver bara ett litet skifte från det separerade självet, som har svårt att ta emot det som är så som det är, till det här vårt öppna, ickedömande och transparenta medvetande. Vi behöver öppna upp sensationen, tanken, bilden eller känslan så att den inte hålls fast i sig själv. Det kan vi göra på två sätt.

Det ena är att uppleva sensationen rakt upp och ner. Var nyfiken på känslan den avger i kroppen, kom den riktigt nära och håll det här öppna och fria fokuset inom dig när du gör det.

Det andra vi kan göra är att skapa ett litet ”avstånd” mellan oss själva och den tanke t ex som skapade någon form av sensation eller känsla i kroppen. Vet om att det här gäller både positiva och negativa känslor och sensationer. Det är inte sensationer eller känslor som gör oss stabila. Så du fångar upp en sensation någonstans i kroppen. Du kanske får fatt i en tanke som satte igång den, eller att det var något du hörde eller såg som gjorde det. ”Ta” dig då till den lilla tidsperioden innan sensationen, känslan eller tanken uppstod, precis innan du tänkte den eller kroppen omsatte den till en sensation. I det lilla glappet av tid mellan dig och tanken eller sensationen, där öppnar du dig för att bara vara den här helt naturliga närvaron som inte tänker eller känner något om något, utan bara är rent varande. I början kan man inte vara här särskilt länge, men vartefter du tränar upp din förmåga så kommer det här lilla tidsintervallet att öka och till slut kommer det att vara större än någon sensation i kroppen kan bidra med.

Utforskande

Vad är en spänning egentligen?
Om du är sjuk, utforska det som du kallar det sjuka; hur känns det, vart sitter det (i din upplevelse), vilka tankar intensifierar upplevelsen av det sjuka? Om du tar bort alla tankar om det sjuka, vad är då det sjuka för något i din upplevelse?
Smärta, om du inte får ge den något ord, hur är den då i din upplevelse? Skapa det här tidsglappet mellan dig och smärtan/tanken om smärtan.
Brustet hjärta, sviken, återigen, utan ord, vad är din upplevelse?
Livet har svikit dig, om du inte har några tankar om det, vad är det svikna då?
Du är framgångsrik; hur vet du det om du inte kan säga det med ord? Var i dig sitter framgången? Hur känns den? Vad är den?
Du är lyckligt kär; vad är det utan ord? Bortanför sensationen? Vad knyter det an till då?

Var nyfiken på varför det som får dig ur balans får dig att börja tänka i vissa banor, det som skapar sensationer och känslor, som spär på med mer tankar som ger intensivare sensationer och känslor… Se och var nyfiken på den här dynamiken inom dig. Också när det gäller positiva sensationer. Den sanna lyckan är så mycket mer än sköna sensationer. Och den är beständig.

Att hålla emot, spänna sig, vara arg på, skylla på någon, klaga osv löser ingenting, snarare intensifierar det ”problemet”. Att uppleva, utforska och vara nyfiken på… här har du ingången till upplösandet av sensationen, känslan, tanken. Vi får då naturligt tillgång till lösningar, vi blir mjukare, kan slappna av, välkomna, vi får livslust, blir orädda, vi stärks, blir fria. Det här är alltså ingen tankeprocess utan det går genom upplevelsen. Orden här i texten är bara information, utöver den handlar allt om upplevelsen, inte en ny tankebana.

Vi tar det med en övning!

Övning medveten Närvaro

Eftersom vi redan är i det separerade självet största delen av vår tid, så kommer fokus denna vecka inte att vara att spendera mer tid där. Det är så lätt att trassla in sig i sina historier och de är vid det här laget inte nya och fräscha, utan ganska uttjatade och väl genomgångna, även de positiva. I veckans övning ska vi få sträcka ut och slappna av i vagusnerven – den nerv som är inblandad i det mesta kring våra obalanser i vårt mående och också håller ingången till må bra:et.

Vi ska i den här veckans övning använda oss av de tre låsen: rotlås, diafragmalås och nacklås. Deras funktion är att klämma musten ur spänningar, irritationer, smärta och idéer och i stället föra ut positiv närvaro i hela systemet och medvetandet. Vi låser in och kramar ur det som inte är ”bra” för oss samtidigt som det gör att prana (livsenergi) och kraft skickas ut till celler, medvetande och alla system i kroppen. Andningen harmoniserar, balanserar, mjuknar och stabiliserar vår närvaro där den hör hemma; i detta sammanhängande och exakta nu. Kärlek, frid och frihet i s f spänning, motstånd och rädsla.

Andas

• Sitt på en stol eller i lätt meditationsställning
• Andas in helt och fullt, känn magen tänjas ut, bröstkorgen vidgas och känn att du är helt och hållet till bredden full av syre
• Rätta till axlar, käkar och nacke så att du är avspänd (känn tyngden ner i bäckenet och en naturlig dragning uppåt genom din överkropp)
• Andas långsamt ut helt och hållet
• Gör detta två-tre gånger

Andas med sträckning

• Andas in och sträck armarna uppåt, känn hur du lyfter i bröstkorgen, böj bak huvudet och öppna munnen, sträck ut tungan
• Andas ut genom munnen
• Kom ner med armarna och gör om igen två-tre gånger
• Andas in och sträck dig gärna i lite olika riktningar, det som blir skönt för kroppen

Andas med låsen

• Rotlås: andas in och dra upp musklerna i bäckenbotten och anus, pressa in naveln mot ryggraden
• Andas ut
• Diafragmalås: andas in och andas ut all luft, dra nu upp hela magtrakten och känn det som att du suger upp mellangärdet upp i mellangärdet. Bröstet är höjt.
• Andas in. Andas ut och gör samma sak igen.
• Andas in.
• Andas sedan ut och andas in och gör samma sak men nu när du har luft i lungorna. Gör diafragmalåset på inandningen två-tre ggr.
• Nacklås: andas in och gör rotlås och diafragmalås och så sänker du hakan lite grann så att du känner att skallbasen sträcker ut lite (detta är nacklås)
• Andas ut

Nu sätter vi ihop allt

• Andas in under ca 3 sek. Dra upp rotlås, diafragmalås och nacklås och håll i ca 7 sek. Andas ut under 3 sek. Håll nu låsen med andan ute under ca 7 sek. Andas in under 3 sek och gör hela sekvensen igen två gånger till.

Samtidigt som du gör det här, var medveten om att du är medveten om det här. Du vet ju om att du gör det du gör, så det handlar om att du bli medveten om det du är medveten om att du upplever när du gör det du gör. Håll dig öppen, mottaglig och välkomnande i hela processen här ovan. När du håller andan så släpp sinnet och sensationerna fria och bara var helt öppen i det tidsglapp som är mellan det att du andats in (eller ut) fram till det att du andas ut (eller in) igen.

Inför veckan

Eftersom det är vårt separerade själv vi är i till vardags så är det inte det vi ska fokusera på den här veckan. I stället vill jag ge dig en meditation som du kan göra några gånger som syftar till att ta dig bortanför alla de attribut som du ger dig själv och som du identifierar dig med.

Sätt dig i lätt meditationsställning eller på en stol. Sätt av ca 15 min till meditationen. Slut ögonen och ha en skön, avspänd hållning (lättast om du känner dig tung neråt och hållen uppåt). Det du ska göra är att gå igenom allt som du säger om dig själv och som du identifierar dig med och kontra det med att du inte är det.

Exempel: Jag är kvinna (eller man). Jag är inte kvinna. Jag är barnskötare (lärare, ekonomiansvarig, lokalvårdare….). Jag är inte barnskötare (eller vad du nu är för yrke). Jag är frisk. Jag är inte frisk. Jag är sjuk. Jag är inte sjuk. Jag är arbetslös. Jag är inte arbetslös. Jag är sjukskriven. Jag är inte sjukskriven.

Gå vidare till egenskaper, du fyller i dina egna. Jag är glad. Jag är inte glad. Jag är tungsint. Jag är inte tungsint. Jag är positiv. Jag är inte positiv. Jag är en god människa. Jag är inte en god människa. Jag är snäll. Jag är inte snäll. Jag är ivrig. Jag är inte ivrig. Jag är otålig. Jag är inte otålig. Osv.

Ta dig djupare, använd dina egna ord. Jag hatar mig själv. Jag hatar inte mig själv. Jag älskar mig själv. Jag älskar inte mig själv. Det är något fel på mig. Det är inte något fel på mig. Jag är sårad. Jag är inte sårad. Jag är hel. Jag är inte hel. Osv.

Ta god tid vid varje påstående så att du verkligen känner in varje påstående du har om dig själv, både det där du säger att du är något och det där du säger att du inte är detta något. Syftet med meditationen är att du ska se att det du tycker att du är inte är så för jämnan och att så fort vi säger något om oss själva så finns även motsatsen till det där och är precis lika sant eller inte överensstämmande som det som vi har accepterat om oss själva. Vi är inte på topp hela tiden (och behöver inte vara det heller), men vi är inte heller på botten exakt hela tiden.

När vi gör den här meditationen ordentligt så kommer vi till slut att komma dithän att vi helt enkelt bara är. Det tar ungefär 15 min för den som är snabb att komma dit och gå igenom allt du säger om dig själv, positivt som negativt. Säg alltså varje påstående (tyst) långsamt och ta in det ordentligt i din upplevelse. Sitt sedan gärna en stund i detta av att bara vara.

Använd sedan den här veckan till att vara så här identitetslös; bara öppen, fri, mottaglig och nyfiket närvarande i det som är så som det är.

Sat Nam!